Det här är en gästkrönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolledare.se
Liselotte Sandman - Sekreterare, Skolhandledarföreningen
Hur kan gemensam extern handledning gynna elevhälsoteam?
Elevhälsan/EHT är en övergripande tvärvetenskaplig organisation, ett verktyg i en skola, för att främja utveckling och tillgodose alla elevers behov. Elevhälsan består av specialutbildade inom det psykosociala, medicinska och specialpedagogiska fältet, träffas regelbundet och leds ofta av rektor. Elevhälsans ansvar är att på individ- grupp- och skolnivå bidra till en god lärandemiljö. Elevhälsan ska vara förebyggande och hälsofrämjande men deras tid upptas ofta av akuta elevärenden där elever riskerar, av ett eller annat skäl, att inte uppnå de kunskapsmål som ska uppnås.

Elevhälsan/EHT är ett viktigt samarbetsorgan och fungerar bra på många skolor, men på tre punkter finns något mer att önska. Mer kunskap kring, och förståelse för varandras kompetens behövs. Ökat fokus på elevens behov och styrkor, samt en differentierad syn på vad handledning är och syftar till.
Jag tänker mig att elevhälsan är som en orkester. En orkester består precis som elevhälsan av specialister. Var och en skolade på sitt instrument, eller som i vårt fall inom olika domäner med olika perspektiv - psykosociala, medicinska och specialpedagogiska.
Liselotte Sandman
Sekreterare, Skolhandledarföreningen
För att musikerna till fullo ska behärska och bibehålla sin kompetens övar de dagligen. Möjligen övar de i ett sammanhang med musiker som behärskar samma instrument. Vid möte i orkestersalen får samtliga instrument inordna sig under dirigentens taktpinne. Samspelet är överordnat varje instrument. Dirigenten är i grunden utbildad på något instrument men har en samlande funktion för alla instrument. Alla i orkestern ska unisont följa taktpinnen utifrån givna noter. Dirigenten ska lyfta varje instrument i relation till andra instrument vid rätt tillfälle för att skapa en fulländad ljudbild.
Om vi håller fast vid bilden av elevhälsan som en orkester vem är då dirigenten? Rektor leder ofta arbetet, är den som ska fatta formella beslut men har själv ingen direkt specialkompetens inom de olika områdena. Rektors främsta uppgift blir att samordna, ge utrymme för allas kompetens och lägga ett pussel för att fatta rätt beslut. En nog så grannlaga uppgift. Rektor kan därför ses som dirigenten.
Vid arbetande elevhälsamöten kan någon annan vid behov ta taktpinnen. Om någon profession leder mötet kan möjligen obalans mellan perspektiven uppstå. Risk finns att var och en i elevhälsan lägger större vikt vid just deras inblick i elevens livsvärld. Hierakier, till och med kamp, kan uppstå mellan olika yrkesgrupper om vem som kan, gör vad och bäst tillgodoser elevens behov. En del möter eleven enskilt, andra i grupp. Några utifrån fysisk – eller mental hälsa/ohälsa, andra utifrån pedagogiska anpassningar. Det gäller att ha respekt för olika förutsättningar i mötet med eleven och vara försiktig med att peka på vad andra ska göra eller inte göra. Elever kan ha diagnoser, ha hälsoskäl, svåra hemförhållanden som är viktiga att förhålla sig till, men som inte kan vara skäl till att kraven sänks eller åsidosätts. Det är till syvende och sist all personals uppgift att lyssna på eleven, bekräfta, utforska möjligheter och ge verktyg för att eleven ska må bra och växa i sitt lärande. Ibland kan enskilda elever söka tröst hos någon profession för att slippa krav. Det blir då extra viktigt att lyssna, stötta etc. men aldrig glömma skolans främsta uppgift - att elever uppnår kunskapsmålen.
Som underlag för möte i EHT kring en elev, ligger ett antal utredningar för att bedöma en elevs behov av särskilt stöd. Frågor som då uppstår, är hur man omsätter alla utredningar till konkreta handlingsplaner så att eleven får det stöd eleven behöver för att uppnå godkända betyg?
I min orkestermetafor kan noterna, partituret vara de utredningar gjorda kring elevens behov som ligger till grund för beslut om åtgärder. Utredningar utgår från det som avviker från det ”normala” annars hade ingen utredning gjorts. Det narrativ som riskerar att dominera kan då bli - ”troubles talk” kring elevens svårigheter och bristande förmågor i stället för ett utforskande av elevens styrkor och kontexten, i vilken eleven befinner sig.
Eller att noterna är eleven själv. Som om eleven satt med på mötet. Hur skulle det samtalas då? Eleven kanske skulle bli mer av ett subjekt i stället för ett objekt som samtalas om. Andra frågor kanske uppstår! Vad säger eleven själv? Vad behöver vi veta mer om eleven? I vilken kontext framkom denna iakttagelse? Hur kan vi förstå det som kommer fram? Finns det annat underlag som vi bör beakta? Eleven blir då närvarande i utredningar gjorda utifrån olika perspektiv.
Hur kan man då överlappa och samspela mellan olika kompetenser samt synliggöra olika roller och domäner inom elevhälsoteam? Svaret är gemensam handledning av extern processhandledare som tar över taktpinnen. Handledningen blir som en repetition där professioner möts för att lyssna, reflektera, utmanas och förstå samt lära av varandra utan att fatta beslut. Kunskap kring olika kompetenser kan synliggöras, korsbefruktas och öka förståelsen för olika professioners möjligheter.
Det vanliga i nuläget är att varje profession får regelbunden extern handledning i sitt ”skrå” för att bland annat stärka kompetens, öka förståelse och reflektion samt ”orka” hantera svåra frågor och dilemman. Tyvärr är extern handledning för specialpedagogisk personal inte lika vanligt trots att styrdokumenten tydligt betonar att elevhälsan ”ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål” där specialpedagoger och speciallärare har en viktig roll.
Av de professioner som arbetar med människor har socionomer lång erfarenhet av att handleda och delta i handledning, såsom jag erfar det, både utifrån Socialtjänstlagen, men framförallt utifrån relationer. Psykologer har lång erfarenhet av att handleda och handledas kliniskt, ge konsultation och råd. Att pedagoger, som dagligen möter framförallt grupper men också enskilda elever, vårdnadshavare, skolledning etc. har behov av handledning, är inte nytt men svagt tillgodosett.
Numera erbjuds processhandledarutbildning inte bara hos privata aktörer utan också på Högskolor och Universitet. Det finns också mycket skrivet om handledning där processhandledning lyfts fram som centralt. Den som handleder är expert på att lyssna, sammanfatta, sätta ord på och framför allt ställa rätt frågor för att få de/den handledda att reflektera, förändra, utmana sig själv utifrån sin position. De/den handledda däremot är expert på sitt kunnande, sina relationer och dilemman – sin verklighet.
Att processhandledaren har kulturkompetens, dvs kunskap om skolan och dess styrdokument kan ibland vara nödvändig vid ren konsultation, ”gör så här”, likväl som kuratorer bör känna till Socialtjänstlagen vid rena konsultationer. Kulturkompetens kan dock hindra processhandledaren från att vara nyfiket ovetande och ta vissa saker för givna i den kontext man handleder.
Om man, vilket vi i Skolhandledarföreningen förespråkar, utgår ifrån att handledaren är expert på handledning – lyssnande, ställa frågor, se strukturer, upptäcka mönster och parallellprocesser etcetera så spelar inte kulturkompetens någon roll. Ja med det sagt, eller snarare skrivet, förordar vi i Skolhandledarföreningen, att elevhälsoteam har gemensam processhandledning där den externa handledaren tillfälligt tar över taktpinnen.