Det här är en gästkrönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolledare.se

Det finns faktiskt en tredje väg

Du ska snart bli förälder, men har ingen aning om hur ditt kommande barns liv kommer att gestalta sig. Det enda du med säkerhet vet, är att skolan om några år kommer att betyda mycket för din sons eller dotters utveckling. Samtidigt inser du att utbildning - eller kanske snarare bildning - fyller en väsentlig funktion för samhällets demokratiska och ekonomiska utveckling. Vilken skola, eller snarare vilket skolsystem, skulle du önska ditt kommande barn? Dagens modell med bland annat vinstdrivna skolföretag eller 1900-talets helt offentligdrivna skolväsende? Det finns faktiskt en tredje väg.

En bra skola förutsätter tillit mellan föräldrar, barn och skola. Men det är inte tillräckligt. Vi skattebetalare måste ha ett förtroende för de huvudmän som driver skolor, oavsett om de är kommunala eller fristående. Detta förtroende saknas till del idag. Det senaste decenniet har vi läst om att skolpengen ibland går till annat än undervisning och att vi fått en betygsinflation, populärt kallat ”glädjebetyg. Samtidigt visar till exempel PISA-undersökningarna att svenska elevers faktiska kunskaper fallit. Kanske allra allvarligast är att vi fått ett system där barn och unga betraktas som kunder, och där föräldrar ibland kräver att just deras barn ”måste” få högre betyg annars byter de skola.

Håkan Wiclander

Ordförande, Idéburna Skolors Riksförbund

Idéburna Skolors Riksförbund är partipolitiskt och religiöst obundet. Förbundets främsta syfte är att tillvarata de idéburna friskolornas intressen och verka för en samhällsnyttig och icke-vinstutdelande skola präglad av mångfald och utveckling.

En majoritet av svenska folket har länge sagt nej till vinstutdelande företag inom skolan. Samtidigt värnas mångfald och valfrihet. I dag erkänner äntligen politiker på båda sidor blocken problemen med vinstintresset i skolan. Under förra mandatperioden försökte Socialdemokraterna med en rad åtgärder som röstades ned i dåvarande riksdag. Nu har både Centern och Liberalerna förflyttat sina positioner. Skolminister Lotta Edholm tillsätter nu utredning efter utredning och utlovar en ”helrenovering” av friskolesystemet. Men kommer utredningarna åt huvudproblemen? Med nuvarande direktiv så tvekar jag. Risken är stor att åtgärderna kastar ut barnet med badvattnet. Landets icke vinstutdelande idéburna skolor behöver styras, stimuleras och kontrolleras på andra sätt än skolbolagen. De kan stå för lokal närvaro där kommunen lagt ned en skola; de har ofta en alternativ pedagogik med en trygg skolmiljö som kan passa många barn. De drivs oegennyttigt av föräldrar, personal eller bygdens civilsamhälle som ideella eller ekonomiska föreningar. Idéburna skolorna – som var själva kärnan i friskolereformen – kan vara en garanti för att skolsystemet förblir innovativt, flexibelt och kan behålla eleven i fokus. För att få bukt med de ”osunda drivkrafterna föreslår nu de statliga utredningarna en allt större kontrollapparat. För vinstsyftande huvudmän är granskningen ofta befogad. Men många regleringar leder lätt till att skolans medarbetare kommer allt längre från sitt pedagogiska uppdrag. Samtidigt fortsätter de stora koncernernas växa genom uppköp, vilket leder till en begränsad pedagogisk frihet i hela skolsystemet. Den önskade mångfalden blir alltmer enfaldig. Och tilliten till pedagogers förmåga att lära och fostra växande generationer försvagas. Det viktiga blir rapportsystem för ”kundupplevelse” och mätbara resultat. Men en återgång till den gamla statliga skolan lockar inte heller. Det skulle betyda nedmontering av alla de kooperativ, stiftelser och ideella föreningar som startat skolor sedan 1990-talets friskolereform och snabbt leda till likformighet. En sådan utveckling vore förstås både olycklig och oönskad. Länge har den svenska skolpolitiken levt med de här två alternativen. Valfriheten har kommit för att stanna men att de ”osunda drivkrafterna” behöver tas bort. Ett nytt skolsystem måste kunna förena likvärdighet, sunda drivkrafter och mångfald. En vädjan till riksdagens partier och nuvarande regering är därför att låta dessa insikter prägla svensk skolpolitik: Tillvarata de idéburna skolornas mervärden som komplement till de offentligt drivna skolorna! Uppdrag till en kommande utredning skulle kunna vara: •Föreslå hur villkoren att starta och driva idéburen skola kan förbättras. •Hur kan styrning och kontroll av vinstutdelande respektive idéburna huvudmän ske på olika sätt? •Hur kan finansieringsmodeller byggas som stimulerar fler att starta idéburna skolor? •Hur kan tillståndsprocessen förändras så prövning sker utifrån de idéburnas förutsättningar och mervärden till samhället? •Hur kan den nyligen lagstadgade definitionen av idéburen aktör i välfärden integreras i skollagen. Med politisk vilja går det att bygga ett balanserat skolsystem där idéburna friskolor – utan vinstintressen – kan fungera som självklara komplement inbäddade i samarbete med kommunernas skolväsende. Drivkrafterna i en sådan skolmodell kommer också ge förutsättningar för professionsstyrning bortom New public management. Makten återförs till lärare och rektorer. En skola med en bred pedagogisk mångfald kommer också fokusera på tre viktiga uppdrag. Jag tänker på kunskap, bildning och att bli självständigt tänkande människor med respekt för andras olikheter och stark tilltro till vår demokrati. Det är en skola som jag själv skulle vilja sätta mina barn i oavsett vilka förutsättningar de fötts med. Hur tänker du?