Behöver skolan göra riskbedömning inför varje skolresa?
Ja, skolan bör göra en riskbedömning inför varje skolresa, särskilt när elever lämnar skolans område. Riskbedömningen bör visa vilka risker som finns, vem som ansvarar för vad och vilka åtgärder som behöver vara på plats innan resan genomförs.
Det handlar inte om att undvika alla aktiviteter utanför skolan, utan om att säkerställa att skolresan kan genomföras tryggt, planerat och med tydligt ansvar.
När skolan arrangerar en skolresa, utflykt eller aktivitet utanför skolans område har skolan fortsatt ansvar för elevernas trygghet och tillsyn. Därför behöver rektor säkerställa att det finns rutiner för hur risker bedöms innan aktiviteten genomförs.
En riskbedömning bör inte bara handla om uppenbara faror. Den behöver också ta hänsyn till transport, plats, aktivitet, elevgrupp, väder, särskilda behov, medicinska behov, bemanning, kontaktvägar och vad personalen gör om något oväntat inträffar.
Ju längre bort från skolans ordinarie miljö aktiviteten sker, desto viktigare blir planeringen. En promenad till biblioteket kräver en enklare bedömning än en heldagsutflykt, en övernattning, en resa med kollektivtrafik eller en aktivitet nära vatten, trafik eller andra riskmiljöer.
För rektor är dokumentationen viktig. Det ska i efterhand gå att visa att skolan har tänkt igenom riskerna, fördelat ansvar och vidtagit rimliga åtgärder. Det skapar trygghet för elever, personal och vårdnadshavare.
Riskbedömningen bör därför vara en naturlig del av skolans planering inför skolresor, inte något som görs först när personalen känner oro.
Tre viktiga saker att tänka på
Riskbedömningen bör göras innan beslut tas om att genomföra skolresan.
Bedömningen behöver omfatta både platsen, aktiviteten, transporten och elevgruppen.
Ansvar, kontaktvägar och åtgärder bör dokumenteras så att personalen vet vad som gäller.
Leverantörer som kan hjälpa dig
Vanliga misstag
Att skolan genomför utflykten utan dokumenterad riskbedömning.
Att bara bedöma själva aktiviteten, men glömma transporten till och från platsen.
Att inte ta hänsyn till enskilda elevers behov, mediciner eller stödinsatser.
Att ansvarsfördelningen mellan vuxna är otydlig.
Att vårdnadshavare får praktisk information men inte tillräcklig information om trygghet, kontaktvägar och ansvar.