Publicerad:
4 november 2026 kl. 10:30:59
Uppdaterad:
I den här artiklen får du lära dig:
1. Hur skolpengen kan förändras.
2. Vad förändringarna innebär för rektor och huvudman.
3. Hur skolledningen kan förbereda sig.
Nytt förslag om skolpengen – så kan gymnasieskolornas ekonomi förändras
En ny skolpengsutredning föreslår att gymnasieskolans riksprislista anpassas efter elevernas studieförutsättningar. Kommuner ska också samråda om resurser och få nya möjligheter att finansiera kostsamma utbildningar. Förslagen är inte beslutade, men kan påverka skolornas ekonomi från 2028.
Snabbversion
En ny statlig utredning föreslår förändringar i hur resurser fördelas till gymnasieskolor och anpassade gymnasieskolor. Skolverkets riksprislista ska enligt förslaget ta större hänsyn till elevernas studieförutsättningar, samtidigt som kommunerna får nya möjligheter att hantera merkostnader och villkora viss ersättning. Utredningen avråder från en generell bindande skolpengsnorm och vill i stället utveckla det befintliga systemet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2027 och börja tillämpas på bidrag för 2028.
Ny skolpengsutredning vill förändra hur gymnasieskolans pengar fördelas
Två elever går samma gymnasieprogram. De läser samma ämnen, följer samma läroplan och förväntas nå samma examensmål. Men deras förutsättningar kan vara helt olika. Ändå tar dagens statliga riksprislista inte hänsyn till sådana skillnader.
Det vill en ny statlig utredning förändra.
Den 29 oktober 2026 överlämnade utredaren Lena Holmdahl slutbetänkandet Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning (SOU 2026:65) till regeringen. Förslagen gäller gymnasieskolan och den anpassade gymnasieskolan.
Utredningen föreslår att Skolverkets riksprislista ska ta större hänsyn till elevernas studieförutsättningar. Elever med lägre meritvärden från grundskolan ska kunna generera högre ersättning, medan elever med högre meritvärden kan ge lägre ersättning.
Samtidigt föreslås nya regler för kommunernas samverkan, finansiering av särskilt kostsamma utbildningar och ersättning till fristående huvudmän.
En avgörande detalj är att utredningen inte föreslår någon ny, generellt bindande skolpengsnorm. I stället vill den utveckla den befintliga riksprislistan och stärka dess vägledande funktion.
För skolledare handlar frågan ytterst om något mer än pengar: hur resurserna ska räcka till undervisning, elevstöd och de utbildningar samhället behöver.
Partnerinnehåll
Elevernas meritvärden kan påverka skolpengen – nya krav på huvudmännen
För rektorer och skolchefer är den viktigaste förändringen hur elevernas förutsättningar kan påverka resurstilldelningen.
Utredningen föreslår att gymnasieelever delas in i fyra grupper utifrån meritvärdet från grundskolan. Den fjärdedel som har lägst meritvärden ska ge ett tillägg, medan den fjärdedel som har högst meritvärden ska ge ett avdrag. Omfördelningen föreslås omfatta fem procent av programpriset.
Men förändringen gäller inte automatiskt alla gymnasieelever.
Riksprislistan används i dag för att fastställa grundbeloppet till fristående huvudmän när hemkommunen inte själv erbjuder det aktuella programmet. Enligt utredningen omfattar detta uppskattningsvis 3 000 elever. För dessa ersättningar skulle den nya modellen bli bindande. För övrig kommunal resurstilldelning ska den främst fungera som vägledning.
Utredningen vill också ge kommuner möjlighet att undanta vissa tillfälliga merkostnader från beräkningen av bidrag till fristående skolor. Det kan exempelvis gälla kostnader för att snabbt ersätta utbildningsplatser när en annan skola stänger.
Dessutom föreslås villkorade bidrag till bland annat resursskolor. Om en fristående huvudman får extra ersättning för ett särskilt ändamål ska kommunen kunna kräva tillbaka pengarna om villkoren inte uppfylls.
För skolledningen innebär förslagen ett ökat behov av ekonomisk framförhållning, dokumentation och dialog med huvudmannen.
Fem åtgärder som rektor och skolchef bör förbereda redan nu
Även om förslagen ännu inte är beslutade finns goda skäl att se över hur den egna skolan finansieras.
Det viktigaste är att förstå sambandet mellan elevernas behov, verksamhetens faktiska kostnader och de ersättningar huvudmannen tilldelar.
Fem konkreta steg:
Kartlägg elevgruppernas förutsättningar. Undersök sambandet mellan elevernas tidigare meritvärden, stödbehov och resultat. Använd uppgifterna på gruppnivå.
Granska dagens resursfördelning. Hur mycket påverkar elevernas behov tilldelningen mellan skolor och program?
Se över kostsamma utbildningar. Identifiera program där lokaler, utrustning och få sökande skapar ekonomiska risker.
Förbered bättre uppföljning. Säkerställ att extra ersättning för särskilda insatser kan redovisas och följas upp.
Inled dialog med huvudmannen. Diskutera vilka ekonomiska förändringar förslagen kan innebära och hur skolans långsiktiga planering påverkas.
För rektor handlar det inte om att själv konstruera en ny skolpengsmodell, utan om att kunna beskriva verksamhetens behov med tillräcklig precision för att huvudmannen ska fatta välgrundade beslut.
Ingen bindande skolpengsnorm – men gymnasieskolans finansiering kan ändå förändras i grunden
Det mest anmärkningsvärda i slutbetänkandet är kanske det som utredningen väljer att inte föreslå.
Uppdraget var att undersöka möjligheten att införa en nationellt bindande skolpengsnorm. Staten skulle därmed kunna ange en lägsta nivå för hur mycket kommunerna måste avsätta till gymnasieskolan.
Men när utredningen räknade på konsekvenserna framträdde en betydligt mer komplicerad bild.
Enligt beräkningarna skulle 27 procent av de kommunala huvudmännen behöva tillföra sammanlagt 676 miljoner kronor om den prövade bindande modellen infördes. Utredningen bedömer att dessa förändringar inte generellt kan motiveras av kvalitetsskillnader och avråder därför från modellen.
I stället väljer man en mindre genomgripande väg: att vidareutveckla riksprislistan och göra elevernas studieförutsättningar till en tydligare del av finansieringen.
Det löser emellertid inte alla problem.
För den gymnasierektor som ansvarar för ett dyrt yrkesprogram är elevantalet fortfarande en osäker faktor. Verkstäder, maskiner, speciallokaler och behöriga yrkeslärare kostar pengar även när platser står tomma.
Här föreslår utredningen att kommunernas primära samverkansavtal ska innehålla villkor om hur kostnaderna för vissa strategiskt viktiga utbildningar ska fördelas. Tanken är att en kommun inte ensam ska behöva bära hela den ekonomiska risken för utbildningar som arbetsmarknaden behöver men som kan ha få sökande.
Det är en viktig koppling till Skolverkets nya regionala planeringsunderlag från oktober, där behovet av fler utbildningsplatser inom bland annat industri, el och transport uppmärksammas.
Förslagen har samtidigt mött kritik.
Almega Utbildning anser att utredningen inte går tillräckligt långt för att skapa ett långsiktigt och förutsägbart finansieringssystem. Organisationen ifrågasätter särskilt meritvärdet som grund för omfördelning och varnar för att undantag från principen om lika villkor kan skapa nya skillnader mellan huvudmän.
Den principiella frågan är större än en enskild ersättningsmodell. Hur fördelar man resurser rättvist när skolornas ansvar, elevgrupper och ekonomiska förutsättningar skiljer sig åt?
Likvärdighet behöver inte betyda att alla skolor får lika mycket pengar. Men det förutsätter att skillnaderna i resurstilldelning kan motiveras, följas upp och omsättas i verkligt stöd till eleverna.
För skolledare kan detta bli en av de viktigaste konsekvenserna av en eventuell reform. Det räcker inte att få mer resurser på grund av större behov. Skolan måste också kunna visa hur resurserna används och vilka resultat insatserna ger.
Utredningen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 oktober 2027 och tillämpas första gången på bidrag för kalenderåret 2028. Innan dess krävs fortsatt politisk beredning och beslut.
Fram till dess bör rektorer och skolchefer använda tiden till att kartlägga verksamhetens ekonomiska förutsättningar, identifiera särskilt kostsamma utbildningar och se över hur elevbehoven påverkar resursfördelningen.
För i slutänden är det inte modellen i sig som avgör om reformen lyckas.
Det är vad som händer när pengarna når skolan.
Hur kan den nya skolpengsutredningen påverka gymnasieskolans ekonomi?
SOU 2026:65 föreslår att Skolverkets riksprislista anpassas efter elevernas meritvärden, så att elever med lägre meritvärden kan ge högre ersättning och elever med högre meritvärden lägre ersättning. Utredningen föreslår också nya regler för kommunal samverkan, finansiering av strategiskt viktiga utbildningar och villkorade bidrag till fristående huvudmän. Förslagen är ännu inte beslutade.
När kan de nya reglerna om skolpengen börja gälla?
Utredningen föreslår att författningsändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2027 och tillämpas första gången på bidrag för kalenderåret 2028. Det är ett föreslaget datum, inte ett beslutat ikraftträdande. Regeringen behöver först bereda förslagen och eventuella lagändringar behöver beslutas.
Fakta:
Nya förslag om skolpengen 2026
Utredning: SOU 2026:65, Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning – förslag för gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan. Överlämnad den 29 oktober 2026.
Riksprislistan: Föreslås differentieras efter elevernas meritvärden från grundskolan. Fem procent av programpriset ska omfördelas mellan elever med olika studieförutsättningar.
Berörda elever: Uppskattningsvis 3 000 elever i fristående gymnasieskolor får i dag ersättning enligt riksprislistan. För dessa beslut föreslås modellen bli bindande. För övrig resurstilldelning är den i huvudsak vägledande.
Anpassad gymnasieskola och introduktionsprogram: Utredningen föreslår inte någon nationell bindande eller vägledande norm för dessa verksamheter.
Föreslaget ikraftträdande: 1 oktober 2027. De föreslagna lagändringarna ska första gången tillämpas på bidrag för 2028.
Källa: SOU 2026:65, sammanfattning och författningsförslag.
Källa: Skolledare.se – Sveriges plattform för rektorer och skolchefer.