Barnets rätt till båda sina föräldrar
SKOLAN OCH SKILSMÄSSOBARN
Föreningen Vårdnad Boende och Umgänge har tagit fram en broschyr med information till skolor – rektor, kurator, elevhälsoteam och andra. Den ger tips och råd om hur man kan agera för att inte skada barn och föräldrar.
Skolan ska vara en fristad för barn med problem i hemmet, men det finns många exempel där skolan omedvetet bidrar till att förvärra situationen för dessa
barn. Denna skrift har tagits fram för att hjälpa personal i skolan att stödja drabbade barn och föräldrar. Vi beskriver också skolans och föräldrarnas rättigheter
och skyldigheter när det gäller till exempel utbyte av information om barnet.
SKOLANS ANSVAR
Skolan har tillsammans med föräldrarna ett ansvar för elevens skolgång, lärande och utveckling. Skolan ska också löpande hålla föräldrarna informerade om elevens utveckling och situation i skolan. Vanligen sker detta genom utskick av information löpande och minst ett utvecklingssamtal per termin.
Föräldrar med gemensam vårdnad har samma rätt till information. Föräldrar som inte är vårdnadshavare har också rätt till information om sitt barns skolgång och utveckling. Däremot har de inte rätt till känslig information eller att vara närvarande vid utvecklingssamtal.
Om det finns risk för att information om ett barn kan komma att missbrukas, kan informationen omfattas av sekretess och ska inte lämnas ut utan särskild prövning. Det gäller oavsett om föräldern är vårdnadshavare eller ej. För information och exempel hänvisar vi till kapitel 7 i boken ”Sekretess och anmälningsplikt i förskola och skola” av Staffan Olsson, Studentlitteratur 2019.
FÖRÄLDRAALIENATION
Det händer ibland att en förälder försöker få bort den andra föräldern ur barnets liv, vilket medför ett komplext relationstrauma som benämns föräldraalienation (på engelska Parental Alienation). Föräldraalienation innebär att ett barn i samband med en separation tar avstånd från en förälder som hen tidigare haft en kärleksfull relation till och utan att barnet har behandlats illa. Dessutom krävs att den andra föräldern och barnet visar beteenden kopplat till alienation. Föräldraalienation kan ske medvetet eller omedvetet.
Vid alienation manipuleras barnet av en förälder, så att det vänder sig emot den andre föräldern. Den manipulerande föräldern talar illa om eller sprider lögner om den andre föräldern, till exempel genom att säga att hen är farlig eller psykiskt instabil eller genom
att undanhålla information om barnet, dess skolgång och hälsa.
Andra exempel är att:
• Påstå att expartnern inte lyssnar på och förstår barnets behov.
• Hänvisa till barnets vilja och dess rätt att välja förälder.
• Påstå att det måste ha hänt något farligt eftersom barnet vägrar träffa sin andra förälder.
• Påstå att barnet mår dåligt på grund av att den andre föräldern inte vill lämna barnet i fred.
• Påstå att hen inte kan tvinga barnet att mot sin vilja umgås med den andra föräldern.
• Upprepat sabotera umgänget för barnet med den andra föräldern och uppge olika anledningar. Exempelvis genom att hämta barnet i skolan tidigt de dagar det ska vara umgänge med den andra föräldern.
Resultatet blir ofta att barnet lierar sig med den alienerande föräldern och tar på sig den förälderns beteende. Barnet får då en svart-vit syn på sina föräldrar, där barnet beskriver alla egenskaper hos den alienerade föräldern som negativa och alla egenskaper hos den andra föräldern som positiva. I den vetenskapliga litteraturen kallas detta fenomen”splitting” där ett barn ser en förälder positivt och den andra negativt. Barn som är utsatta för vanvård, t ex
fysiskt våld, omsorgssvikt eller missbruk visar dock inte upp splitting.
Barnets beteende är ett sätt att hantera separationen. När barnet tar upp värderingar från den alienerande föräldern så skapas en sjuklig samsyn med den
föräldern. Samtidigt behöver barnet dölja sin skam och skuld gentemot den förälder som de har älskat. Barnet kan då inte skilja på sina egna och den alienerande förälderns känslor. Därmed skapas en skadlig föräldrabarn relation, och barnet berövas möjligheten att utveckla en självständig identitet, en god självkänsla och ett oberoende tänkande i förhållande till föräldrarna.
Alienation leder till svåra konsekvenser med både fysiska och psykiska störningar som kan leva kvar upp i vuxen ålder och kräva insatser av barnmottagningar,
BUP och senare vuxenpsykiatrin. Exempel på detta är ångest, depression, svårigheter med skolarbetet, problem med sociala relationer och en brist på tillit till sig själv och andra. Barnen upplever också. skuld och skam och kan reagera med oro, ilska, eller utåtagerande beteende. Föräldraalienation är ingen könsfråga. Både pappor och mammor kan alienera. Beteendet finns också hos samkönade par.
VAD SKOLAN KAN GÖRA
Det stöd som fristående vuxna kan ge drabbade barn är viktigt för att dämpa effekterna av alienation. Separerade föräldrar som har gemensam vårdnad förväntas samarbeta och utbyta information om sina barn, vilket ofta inte sker i dessa situationer. Det är viktigt att förstå att den ena föräldern kan vara
utmanövrerad och därmed inte kan hjälpa sitt barn, vilket kan misstolkas som en brist på engagemang.
SKOLAN MÅSTE ERKÄNNA BÅDA FÖRÄLDRAR SOM VIKTIGA I BARNETS LIV.
Det innebär att:
• Se till att båda föräldrarna informeras kring barnets utveckling i skolan.
• Se till att båda föräldrarna konsulteras i alla frågor som uppstår runt barnet.
• Se till att båda föräldrarna välkomnas och blir inbjudna till alla öppna skolevent. Ett barn ska aldrig behöva besluta om vilken förälder som skall delta eller inte.
• Erbjuda separata utvecklingssamtal för respektive förälder.
Ett sådant förhållningssätt blir till hjälp för barnet utan att skolan behöver ta parti för eller emot någon förälder.
RÅD TILL SKOLAN
När problematiken dras in i skolans värld har vi följande iakttagelser och råd från terapeuter, drabbade föräldrar och andra:
• Det är inte ovanligt att drabbade barn har hög frånvaro med diffusa skäl. Det är angeläget att skolan i ett tidigt skede kontaktar föräldrarna.
• Det finns också barn som kan fortsätta att prestera bra och dölja vad som pågår såvida inte omgivningen är lyhörd och förstår familjedynamiken.
• En alienerande förälder kan hålla barnet hemma om den andra föräldern tänker delta i ett arrangemang på skolan.
• Barn kan ställa till en stor scen vi hämtning. De behöver ofta tid för att ställa om sig till den andra föräldern.
• Ett alienerat barn kan uppge olika anledningar till att inte vilja träffa den ena föräldern. Barnet kan också förmedla avståndstagande och avsky.
• Om barnet förmedlar avståndstagande eller avsky för den ena föräldern så räcker det att svara: ”Ja, och nu har du fått säga det till mig”. Ifrågasätt inte att barnet känner på det sättet eftersom det kan förvärra situationen. Ett neutralt förhållningssätt är bra.
• Säg aldrig till ett barn: ”Nu är du snart 12 år och kan välja vilken förälder du vill bo hos”. Det är inte ett beslut som ett barn ska fatta.
• Nästan alla barn som får rätt hjälp kan återfå en god anknytning till sin avvisade förälder.
• Föräldraalienation finns i hela världen och sker oberoende av religiös eller kulturell tillhörighet.
• Alla som arbetar med barn bör också ha tillgång till personer med kunskap inom NPF (neuropsykiatriska funktionsvariationer) och det autistiska spektrat. Ett barn med NPF kan ha svårare att hantera situationen och kan behöva extra stöd.